Ett litet kök till lille H

Nu är det färdigt! Köket alltså ... och det blev faktiskt bättre än jag först hade trott att det skulle bli, när jag för första gången såg den gamla slitna teak-trämöbeln på en loppis på andra sidan stan. 

Idag på förmiddagen åkte jag till IKEA för att ta en liten paus i korrekturläsandet och för att skaffa lite köksinventarier. Inget kök utan grytor och stekspadar. En del av kökssakerna ska stå och hänga på en hylla ovanför, men för tillfället står de som en installation på köksbänken tills jag hittat något nytt loppisfynd. 

Men så här fint uppställt lär det nog inte stå så länge efter att lille H har kommit hem från förskolan. Men å andra sidan är ju möbeln gjord för att leka med.

När jag ändå var på IKEA passade jag på att handla ljus, ramar och annat smått och gott. Föll även över en verktygslåda till lille H - en bra man reder sig själv. 

Eftersom Århus IKEA nu är Danmarks största IKEA och därför en stor turistattraktion, går jag omvägar och hittar på ursäkter för att slippa åka dit. Men var får man annars tag i grytor i barnstorlek till förnuftiga priser och som inte är av plast? 

Idag stod jag i kö för att komma in i parkeringshuset redan när de öppnade kl 10, så det dröjer nog innan jag orkar åka dit igen.  Vad är det för särskilt med IKEA eftersom så många hänger på låset?

Jag fick hur som helst det jag var ute efter och tänk så många flickor lille H kommer att kunna charma med tiden. Tänk att både kunna laga mat och skruva upp hyllor. Sicken svärmorsdröm han kommer att bli! Eller mardröm, vi får se. ;-)

PS: Inser nu när jag tittar på klockan på datorn att det idag är löningsdag i Danmark, något en egenföretagare som jag själv inte har så stor koll på. Det var säkert därför det var så knökfullt med folk. :-)

Sommarens lilla kreativa projekt

Det bästa jag vet är att ge gamla slitna och fula möbler nytt liv med färg och mönster. På lille Hs rum får jag leka fritt. I vintras gjorde jag om ett gammalt vägghängt skåp med sprejfärg och decoupage av en gammal barnbok på luckan.



Och sommarens projekt är ett litet kök till lille H. Denna gången har jag fått hjälp av världens bästa rörmokar-morfar aka pappa till att göra en diskho, kran och ett litet kretslopp med vatten, där lille Hs leklust kan flöda och vatten plaskas. Lyckligtvis fungerar den bara när det är ström tillkopplat pumpen.

Idag sprejmålar jag den gamla byrån när jag behöver en paus från snö- och skidtexterna jag har deadline på i nästa vecka. Och vädret är sublimt, med detta solskensväder är det nog torrt redan i eftermiddag och det är perfekt till otåliga lilla jag som vill avsluta projekt så fort jag gått igång med dem. Gläder mig till att se det färdiga resultatet.

Svenska hästkrafter

Mormor och morfar har nyligen varit i Dalarna, Sveriges mest nationalromantiska landskap, och där köpte de lille Hs allra första dalahäst som han fick nu i helgen. En fin svart häst med röda och blekgula mönster. Är man halvt svensk är ju en dalahäst en självklar del i leksakssamlingen och denna lilla häst med hjul är mycket lekvänlig och kan nästan köra lika snabbt som racerbilarna som står parkerade i lille Hs parkeringshus.

Den tuffa dalahästen har redan fått åka nedför parkeringshusets branta backe och på så sätt provat sina hästkrafter på riktigt. Och fort gick det.

Fotograf: Mormor

Nu är lille H på förskolan och dalahästen vilar på fönsterbrädan, sida vid sida med den danske designern Kay Boyesens träfågel som själv vilar huvudet efter att åtskilliga gånger blivit huvudlös och sedan fått det bankat ned på plats igen.

Det är ett hårt liv att vara trädjur i lille Hs hem.

Tropisk hetta, bröllop och kvalitetstid med familjen

Den rubriken kan nog sammanfatta de senaste par dagarna. Vi har haft en fantastisk och intensiv helg, men gud vad skönt det är att vara hemma. Jag har skickat iväg både barn och man och röjer, tvättar och plockar. Idag är temperaturen lite mer human, runt de 22 graderna och molnigt och det känns fantastiskt befriande att kunna göra något utan att bli sjöblöt och riskera migrän.

Kylskåpet gapar också tomt, frukosten bestod därför av surdegsknäcka med leverpastej och det importerade Zoegakaffet. Jag är i sjunde himlen, äntligen ordentligt kaffe! Danskarna är duktiga på mycket men att brygga kaffe och rosta kaffebönor kan de inte. I helgen fick jag därför något lyriskt i ögonen när jag på Coop forum upptäckte att de hade två paket för 59 svenska, frustrerande nog bara ett köp per hushåll.

Som svensk vill man ju gärna hålla sig till reglerna, men billigt kaffe är alldeles för frestande. Maken och jag lade därför upp en genialisk plan för hur vi åtminstone skulle få med oss fyra paket hem och bakom frysdisken delade vi upp varorna i korgen och tog varsin väg till kassan och låtsades inte känna varandra. Turligt nog satt lille H i sin vagn och spelade med.

Det gick vägen! Och jag har inget dåligt samvete, eller i alla fall nästan inte för nu kan jag njuta svenskt kaffe ett par månader fram. Livet är underbart!

En komplicerad process

Vi ska snart ut och resa igen och mitt gamla pass är snart för gammalt och måste förnyas. Precis som förra gången hade jag tänkt förnya det på Sveriges Ambassad i Köpenhamn. Vi bestämde oss  för att istället för att ta färjan över Kattegatt göra en liten roadtrip under vårt kommande Sverigebesök via ambassaden och sedan vidare över Öresundsbron. Men tji fick jag. Ambassaden utfärdar inte längre pass - det var ju för väl att jag kollade upp det - och det kräver nu ett besök på ett svenskt passkontor för att få nytt pass. Jag ringde den svenska polisen för att höra hur jag skulle gå tillväga. Jag har bott i Danmark i nio år och det visade sig att jag på grund av det behöver bevisa att jag inte har dubbelt medborgarskap genom att visa ett danskt personbevis.

Jag hade aldrig kunna drömma om att jag någonsin skulle behöva bevisa att jag är svensk, i alla fall inte i Sverige ... mitt kära hemland. Jag vet att det är en formalitet, men jag blev faktiskt lite ledsen och kände mig landlös - som en vilsen nomad, hur dumt det än kan låta. Tänk att behöva bevisa något man vet att man är. Jag börjar förstå hur de stackars invandrarna har det.

Nu ska jag ner på rådhuset, stå i kö i 27 graders värme och jaga en liten myror-i-brallan-son som antagligen inte vill sitta still i kärran och skaffa bevis på att jag fortfarande är en genuin 100% svensk medborgare.

Du gamla, du fria ...

Tjoho!

Det värsta med dålig syn ...

Det värsta med dålig syn är inte att se dåligt, det värsta är ångesten man får när man blir nödd och tvungen att prova diverse bågar hos optikern och sedan genomlida en synundersökning där man gör allt man kan för att fuska sig till att gissa rätt bokstav på ljustavlan. Gissar man fel känns det lika hårt som när man kuggar en tenta man läst till i flera veckor för att sedan inse att ja, du har fortfarande heltaskig syn och att B, P och D är dina ärkefiender.

Jag har skjutit på det länge. Att besöka optikern och prova ut glasögon är för mig lika hemskt som att laga ett hål i tanden och jag borde ha skaffat nya glasögon för ett år sedan, minst. Många av mina vänner är oförstående över min optikerångest och hade älskat att få nya glasögon. Ja, några av dem har till och med glasögon med fönsterglas, som trendiga accessoarer. Men har man som jag haft dålig syn och glasögon sedan man var fyra år är det med glasögon inget man förknippar med nöje eller något trendigt smycke. Nej, snarare nödvändigt ont.

Hur som helst var jag nu tvungen att skaffa nya glasögon på grund av små fingrar, eller tack vare kanske man borde säga, som med stor styrka hade bänt av en av skalmarna. Jag tänkte först att lite tejp funkar ju bra, jag använder ju ändå bara glasögonen när jag är förkyld och ett par timmar på kvällen innan jag ska sova. Annars har jag alltid kontaktlinser. Men när maken hörde min geniala plan, släpade han mig bokstavligen ner till optikern genom att locka med lunch på stan. Jag gick rakt i fällan, attans!

Det provades x antal bågar och med dem åtskilliga ångestattacker där jag båge efter båge liknande allt från storögda insekter till stereotypa lärartyper, det sistnämnda är nästan värre än att likna en insekt.
Efter tjugo minuter höll jag på att ge upp och maken hade sedan länge tröttnat på mina kritiska uttalanden om varje båge och svarade istället på affärsmejl på telefonen. Då hittade jag äntligen ett par som liknande något jag kunde leva med.

Lite 50-talsstuk har de och dessa hoppas jag överlever i minst fem år till, eller 10 år om jag får bestämma ...

New zeeländska biffar och bus

Igår kväll hade vi besök av min makes äldsta vän och hans fru och barn. Sommaren visade sig från sin bästa sida och alla tre barnen plaskade, skrattade och skvätte vatten på varandra och de båda fäderna  i badtunnan i nästan en hel timme.

De stojade, körde race runt huset och busade i flera timmar medan vi vuxna njöt solen, en kalifornisk zinfandel och grillade sommarens möraste och godaste biffar.

Vem behöver utlandssemestrar när man har dansk sol, skrattande barn, en badtunna och goda vänner?

Kakgubbar, chardonnay och trevligt semesterhäng

Vilken dag vi hade igår. Det var en skön sommardag och kvällen var nog en av sommarens finaste. Alldeles vindstilla var det och himlen rosa-, orange- och purpurfärgad. Vi satt i utemöblerna på terrassen i sommarstugan ända till kvart över elva, då vi småbarnsföräldrar hade smågäspat i en timme, men vem vill gå och lägga sig när det är så trevligt och när sommarkvällen är så ljuv. Vi pratade om mat, viner och var vi ska resa nästa gång tillsammans, för vi har ju så trevligt ihop.

På förmiddagen, innan vi lämnade Århus, svängde vi förbi ett bageri på vägen till sommarstugan och hämtade där den största kakgubbe en liten fyraåring kan önska sig. Att den var i största laget visste vi redan, men den kunde inte fås mindre. Så laddade med 20-bitars kakgubbe till 7 personer styrde vi kosan mot Pøt och Horsens Fjord för att fira lille Ms födelsedag. Kakgubbe, eller kagemand som den heter på danska, är en födelsedagstradition här i Danmark. Kakgubben påminner om ett jättestort wienerbröd pyntad med glasyr och godis och ett måste på alla födelsedagskalas. Sött och sliskigt är det, men traditioner ska hållas. :-)

Efter brunch och kakgubbe begav vi oss till stranden och tittade på när maken och lille Ms pappa doppade sig i det svala vattnet i fjorden och trängdes med en massa semestrande norrmän.

Sedan kopplade vi av i den stora trädgården och njöt av det danska sommarvädret. Lille H åt vattenmelon och vilade sig lite på trappräcket till terrassen efter en svettig fotbollsmatch med lille Ms nya fotboll. Lycka är att ha en riktig fotboll och med kiknade skratt lockade lille M ut stor som liten på gräsmattan, det var bara morfadern som satt på en stol i skuggan på terrassen och tittade på.

Det är så fint när olika åldrar kan leka och ha det mysigt tillsammans

Och tänk, trots att lille H är en "bebis" som stjäl den lite större Ms leksaker och följer efter honom vart han än går, får lille H ändå vara med och leka med bilbanan. I alla fall ända tills lille H vill se hur den ser ut upp-och-nevänd.

Det är så mycket kvinnor inte förstår ...

Idag är det strålande sol och vi ska ned till en sommarstuga i Horsens fjord och fira grannpojken som fyller fyra år.
På hans önskelista stod bara en enda sak: en fotboll, en riktig fotboll, en sådan som Messi sparkar med i teverutan. Han heter väl Messi, den där superstjärnan?

Därför blir det en fotboll i fyraårspresent. Jag har aldrig köpt en fotboll i hela mitt liv. Var finns de? Jag är den minst sportintresserade varelsen på jorden och när jag tänker efter så vet jag inte ens var sportbutikerna ligger på gågatan. Om de överhuvudtaget finns. Men någonstans borde de ju finnas, eller? Jag spanade och letade och hade nästan gett upp hoppet när jag såg en sportbutik mittemot en av de klädbutiker jag annars brukar besöka. Tänk att jag aldrig har sett den förut. Undrar om den är nyöppnad? ;-)

När jag kom in kände jag mig ungefär lika malplacerad som vilden från Borneo på ett fint cocktail-party på gräddhyllan. Jag tittade och tittade. Var kunde bollarna finnas?  Plötsligt fick jag syn på ett bollstativ längre in i butiken med en massa bollar i olika färger och storlekar. En del kunde jag utesluta som fotbollar, basketbollar och amerikanska fotbollar har ju ett särpräglat utseende, men resten ... gaahh, kan de inte bara ha en fotbollstyp med svarta och vita fält i en storlek, den ska ju ändå bara sparkas på.

Lyckligtvis var den en expedit, en man såklart, som kom mig till undsättning.
"Dette er fodbolde, ikke?" säger jag och pekar. I samma stund inser jag hur blåst jag låter, värre blondinkommentar får man nog leta efter.
"Ja", säger han och ler ett leende som säger allt om fördomar om kvinnor och sport och lyfter ner en boll lagom för en fyraåring från hyllan.

Det var förresten danska oddset som för något år sedan gjorde en tevereklam med sportkommentarer som kan misstolkas om man inte kan terminologin och kvinnor som stod i ett annat rum och lyssnade och såklart associerade till något helt annat än fotboll. Sedan kom deras poäng: "Det är så mycket kvinnor inte förstår". På mig stämmer det ju, men jag vet att min sportgalna väninna tillika superfeminist såg svart och blev rasande över reklamfilmen och ansåg den könsdiskriminerande, medan jag själv kunde nicka igenkännande. Jag förstår mig inte på sport!

Hur som helst kom jag därifrån med en fotboll som jag hoppas att lille M blir glad för, denna gången har jag verkligen kämpat till det yttersta för att hitta rätt present.

Sukiyaki och jazz

När det är makens tur att laga kvällsmat betyder det ofta en spontantur in till stan och den japanska restaurangen Soya. Idag var en sådan dag och eftersom vädret äntligen visade sig från sin bättre sida passade vi på att ta uteserveringen. Ärligt talat var det nog mest för att inte behöva ha dåligt samvete för diverse räkchipsdelar, broccolibitar och halvtuggat ris på golvet under en viss liten herres stol som vi valde den skuggiga uteserveringen. :-)

Vi frossade i dumplings och sukiyaki medan vi kikade på folk som gick förbi på gatan utanför.

Efter middagen kunde vi höra trumpeter och hesa röster och det slog mig att det ju är Århus jazzfestival denna vecka. Vi bestämde oss därför för att ta en öl på ett av torgen mitt i stan, där det var en livescen med gratis jazz och fullt med glada jazzdiggare.

Lille H var dock inte så imponerad över vad som hände på scenen och gjorde allt för att rymma ur kärran. Turligt nog är maken inte ett lika stort jazz-fan som jag själv och ville med glädje jaga lille H över kullerstenarna medan jag själv njöt en öl i solen och stampade takten. 

Det blev en härligt impulsiv seneftermiddag och som George Gershwin sa: "Life is a lot like jazz ... it's best when you improvise."

En doft av engelska rosor, örtteer och nybakade scones

Vi är två stycken personer i ungefär samma ålder och med nästan identiska sommarklänningar som med två minuters mellanrum tittar in genom fönstret, går förbi och sedan vänder om för att gå in genom dörrarna till A.C. Perch's tearoom. 

Doften av Earl Grey, exotiska kryddor och nybakade scones sprider sig längs kullerstensgatan och man kan inte låta bli att bli förförd. Likt älvorna som lockar med sin dans, lockar de söta och kryddiga dofterna som kommer från den lilla tesalongen.

Jag har länge gått och tittat in genom fönstret på den ganska nyöppnade te-salongen som ligger i Latinerkvarteret - stadens konstnärskvarter med kullerstensgator och äldre byggnader - i Århus och i dag såg jag chansen när lille H sov i vagnen efter en liten shoppingrunda på gågatan.

Jag gick in genom dörren och andades in alla dofter, väntade snällt vid en disk för att bli tilldelad ett bord. Kristallkronorna i taket och de lejongula stolarna var som tagna från en engelsk herrgård.

Jag satte mig vid ett bord som var fint dukat med champagneglas och den kungliga danska servisen från Royal Copenhagen och jag kände mig ytterst aristokratisk och ganska viktig, en person med stil, ja mer än vanligt alltså. ;-)

Klassisk musik strömmade ut ur högtalarna och jag drack jasminte som bryggts vid helt rätt temperatur ur en kunglig tekopp. Det var bara stora hattar, engelska rosor och giftmord á la Agatha Christie som saknades för att fullända en engelsk idyll. 

- En liten del av England med en tvist av Asien och den danska kungafamiljen i ett halvmulet Århus, en vanlig tisdag. Det är väl det man kallar vardagslyx.

Länk: A.C. Perch's tearoom

Innelekar

Tänk vad vädret kan ändra sig snabbt, från stekande sol och tropisk hetta i en vecka till något som liknar monsunregn, men á la Danmark. Det har regnat konstant sedan igår morse och vi har fått gräva fram långbyxorna från klädhyllan. Å andra sidan börjar den danska sommaren visa sig från en sida vi mycket väl känner till. Det är ju så här det brukar vara när industrisemestern börjar, sköna temperaturer i maj och början av juni och sedan regn, regn, regn.

Förskolan är nu stängd i två veckor och liten ska aktiveras inomhus och när mamma är vrålförkyld och inte orkar våldsamma lekar, ja då får det bli Bamse och frukt framför teven ...

... och sedan måla med kritor vid köksbordet.

Ja, det var en halvtimmes underhållning. Vad ska vi nu hitta på? Kanske det klarnar upp i eftermiddag så att vi kan ta på oss gummistövlarna och hoppa i vattenpölar, en aktivitet som roar såväl stor som liten.

Fest i dagarna två ...

Lille H lever upp till sitt kunganamn och går på "gästabud" i dagarna två.
I helgen har det nämligen varit två gånger trettioårsfiranden och då gäller det att klä upp sig till tänderna.

Och tro det eller ej, men finkläderna har klarat sig utan smärre jordgubbs-, korv- och potatissalladsfläckar. Lille H har hållit stilen båda dagarna på båda kalasen. Men det klart, jag väntade också in i det sista med att sätta på den nystrukna skjortan och vattenkamma håret, damage control kallas sånt.

Finns det något sötare än en liten kille som med kiknade skratt springer över gräsmattan i sina finaste kläder i strålande sol?

Svenskt är lika med kvalitet

Jag kan inte rå för det, men hela min kropp skriker att svenskt och svenska märken är lika med bättre kvalitet. Självklart är det inte alltid så, men det man känner till och tror sig veta är bäst är det man köper och litar på. Jag har med åren blivit bättre på att ge danskarna en chans, för det är ju trots allt inget u-land jag lever i. Men det har tagit några år. Jag vet att jag i början när jag bodde här, alltid hamstrade varor i Sverige när jag var hemma på besök. Ja, jag till och med behöll min optiker i Halmstad under hela första året. För kunde jag verkligen lita på de danska optikerna? Jag tyckte inte alls de utstrålade professionalism.


Men även om jag inte längre anser att svenskt är bättre än danskt, för i många fall är det faktiskt tvärtom, blev jag överlycklig när jag på rean hittade svenska kavat-skor till 149 danska kronor.
Svenska skor, svensk kvalitet. Tänk så bra lille Hs fötter kommer att ha det i sensommar/höst.

Och så blev det lite danska reakläder á la Name It till kyliga sensommarkvällar. För vi ska ju inte överdriva svensk-hysterin. Å andra sidan är nog både de danska kläderna och de svenska skorna säkert tillverkade av en liten asiat någonstans på andra sidan jordklotet ändå. :-)

Tropisk värme

Det enda man idag kan göra är att sitta i skuggan, dricka kall nygjord svartvinbärssaft och plaska i vatten.
Nu är det andra dagen i rad med temperaturer över 30 grader och stekande sol. Det är konstigt att tänka på att det i södra Europa är regn och 13 grader. Säga vad man vill om klimatförändringarna, men sommar och värmebölja är alltid välkommet. Låt det "svenska" sommarvädret stanna nere i Europa.

Vem vet, om några år kanske spanjorerna tar på chartersemester till Skandinavien? Det hade ju varit något, istället för grisfest och sangria, hade det ju få bli kräftskiva och snaps. :-)

Frosseri ...

Det fantastiska med sommaren är solen, maten och ett glas rosé i solnedgången. Det är ingen som under sommaren tänker på vare sig tallriksmodeller eller att äta nyttigt. Värmen gör att man ändå inte orkar äta gräddsås och annan härligt fet mat och per automatik lever man lite hälsosammare och så rör man sig mer. Jag själv har nästan dagligen träningsvärk efter trädgårdsarbete och bärplockning.
Men å andra sidan frossar man i grillat kött. De flesta får något djuriskt i blicken när man talar om grillmat och uttrycket less is more existerar inte i samband med kött som svettats över kol

Och den där grillfebern får man säkerligen in med modermjölken. Det finns ingen lyckligare än lille H när han lyckas få tag på ett av grillspetten på min tallrik. Med ett mmm ... åker potatissalladen och de fint utskurna köttbitarna ned på plattorna under trädgårdsbordet och han sätter likt en hungrig varg tänderna i grillspettet.

Att jobba i värmen ...

Jag jobbar medan alla andra ligger på diverse stränder, plockar självplock-jordgubbar, har räkfrossa på västkusten, åker båt i skärgården, besöker spännande museer och ve och fasa, Gekås i Ullared. Det sistnämnda är jag dock inte avundsjuk på, jag föredrar mysiga småbutiker, istället för kundvagnsrace och slagsmål om schampoflaskor, påsklämmor och plastpåsar. Men allt annat låter fantastiskt härligt. Sommar har alltid varit jobb för mig, många av mina kunder skickar över filer efter filer och går sedan på semester och förväntar självklart att uppgifterna ska vara lösta när de kommer tillbaka till jobbet om ett par veckor.

Det är den egenföretagandes lott här i livet, att jobba när andra är lediga. Å andra sidan kan jag ju göra folk avundsjuka i mitten av augusti, när de är tillbaka på jobbet och sitter med semesterbakfylla och en fylld inkorg.

"Der er ikke noget der er så skidt at det ikke er godt for noget", säger ett danskt ordspråk och det att ha semestern kvar kanske rent av är en vinstlott. Om ca en månad kan jag på Instagram, Pinterest och de sociala medierna ladda upp bilder likt denna och basunera ut att den som väntar på något gott ....

Att sitta som på nålar ...

Idag har maken och jag varit på lille Hs första utvecklingssamtal på förskolan. Jag var så himla nervös innan, tänk om det inte går så bra som jag antar att det har gått. Tänk om han inte äter det där förbaskade rågbrödet danskarna envisas med att äta varje dag, eller han kanske kastar med maten eller vägrar sova ...

Men de hade ju bara positiva saker att säga, som tur var. Som mamma blir man glad när man får höra att man har en så snäll och duktig kille som är så mogen för sin ålder och så duktig motoriskt att de nästan glömmer bort hur liten han är. Att han sedan visar en otrolig envishet och jag-kan-själv-jävlar-anamma visste vi ju redan. Inget överraskande med andra ord och vem älskar inte att få beröm om att man alltid är duktig på att lämna och hämta barnet. Beröm är det bästa jag vet. :-)

Maken däremot utstrålade att han var dittvingad mot sin vilja, och det var han ju också - av mig. Han höll på att klättra på väggarna under det femton minuter långa samtalet. Jag fick flera gånger skicka blickar som kunde döda, ni vet sådana blickar föräldrar ger sina barn när de gör rackartyg ute i offentligheten, för att han inte skulle springa ut genom dörren med ursäkten att han hade ett viktigt möte. Jag vet att hans temperament är inte till sådana här aktiviteter och när han efter varje konstpaus pedagogen gjorde frågade "om det var det" och tog sats att resa sig upp, höll jag på att sjunka genom jorden.
På vissa punkter är jag så otroligt svensk, man sitter tyst tills folk har talat färdigt eller reser sig först om personen i fråga gett tecken åt dörren.

Men jag tror nog att pedagogerna är vana vid danska pappor som min make. Jag tror inte han är den första som suttit och skruvat sig på stolen och frånvarande räknat lamporna i taket, medan pedagogen steg för steg betade av listan med dagens ämnen och sedan kastat sig mot dörren så snart mötet var över. :-)

Och när han sedan högt och tydligt på parkeringsplatsen utanför förskolan proklamerade att det ger mer att se en halvtimmes Tour de France än att sitta på utvecklingssamtal med en pedagog, insåg jag att det nog blir jag som får bli familjens officiella ambassadör vid kommande förskoleaktivteter. Men det är kanske bäst så, ha ha!

Ps ... Men lite rätt har han ju allt, min kära make, för visst kan det kännas lite onödigt med ett möte när allt är superduperbra ...

Årets första dopp

Jag har alltid varit fascinerad av havet och kan nästan få en obotlig längtan till klippor, vågor och oändliga havsvidder. Nu för tiden är jag så bortskämd att havet bara är 9 km bort och så snart jag får havsabstinens är det bara att sätta sig på cykeln eller i bilen och dra iväg. Det är ingen utflykt som måste planeras så långt i förväg. Därför känns det inte längre lika exotiskt som jag minns mina barndomssomrar vid Getterön i Varberg, när man åkte i flera timmar från inlandet till havet och det var en av sommarens höjdpunkter.

Idag har jag samma känsla som att åka till havet, när vi åker inåt i landet. I Skanderborg med omnejd ligger flera större och mindre sjöar och området för tankarna till Sverige. Mitt i Skanderborg, som ligger ca 3 mil in i landet från Århus, ligger en sjö. En barnvänlig sjö som på sina ställen är väldigt långgrund. Igår var det så kvavt att kläderna klibbade fast på kroppen, trots att det var delvis sol, delvist mulet, därför bestämde vi oss för att bada.

Eller ja, inte jag, jag är världens största badkruka och badar bara om det är så varmt att jag inte kan stå ut med värmen, men maken och lille H plaskade för fullt i vattnet.

Även om lille H är precis som mor sin och blir synnerligen förolämpad om någon, läs: min käre make, skvätter vatten på honom.

Maken påstår att jag också putar med läppen när jag är sur, men det tror jag inte stämmer ... för jag är aldrig sur. 

;-)

Snabba vändningar ...

Tänk så fantastisk den skandinaviska sommaren är. Från 14 grader och regn till 27 grader och sol. Jag och maken satt ute i de nya loungemöblerna med varsitt glas rött tills solen försvann bakom grannhuset. Vi hälsade glatt på grannarna som gick en kvällspromenad och tittade på medan grannen nedanför målade bräda efter bräda till sitt garage till sorlet av badande grannbarn som plaskade i poolen.

Nu har vi återfått sommarkänslan igen och trots att det i dag är lite mulet, ska vi ut och köpa en ny grill.

Och apropå gårdagens inlägg, så är jag "vild med grill" och ikväll tänkte vi därför inviga grillen med orientaliska kotletter med mangospett och bulgursallad och ett glas Chablis.

Sommar när det är som bäst

Dagens danska uttryck: Att vara vild med någon

Ett av de absolut konstigaste uttrycken på danska är användandet av ordet vild. Man hör ofta danskar uttrycka: "Det er for vildt!" och så tänker man som svensk att det går kanske för vilt till för den stackars dansken? Eller är det i själva verket: för vilt, alltså för älgar, rådjur eller kanske annat småvilt?

Svensken står kvar som ett frågetecken, vad menar dansken egentligen?

Men nej, dansken uttrycker bara sin begeistring över att något är fantastiskt eller häftigt.

Att säga att man är "vild med" någon låter som om man skulle gå bärsärk. Göra något galet tillsammans, likt rockstjärnor slå sönder ett helt hotellrum eller något liknande. I själva verket betyder det att man är galen i någon, alltså älskar.

Jag har alltid så svårt att använda ordet på danska för det enda jag tänker på, när jag till exempel säger att jag är vild med räkor, är att det låter som jag gör något alldeles galet med ett gäng räkor.

De där språkförbistringarna kan ofta ge problem och missförstånd. Det är spännande egentligen att språk kan vara så lika och ändå så olika.

Foto: Randy Olson, bildkälla: Pinterest

Önskar er alla en trevlig helg, eller det kanske ska vara älg! :-)

Vart tog solen vägen?

Idag sitter jag och översätter en artikel om skidsemester i Alperna. När jag tittar ut genom fönstret känns det inte så avlägset med snö och skidåkning. Vart tog solen vägen?

Såg denna på de sociala medierna för ett tag sedan. Den passar rätt bra, eller hur?



Det är konstigt egentligen att man alltid ska klaga på vädret. Danskarna är inte bättre än svenskarna på det området. Man är aldrig nöjd, men man borde istället se det positiva istället för att klaga.

Så dagens positiva med att det blåser höstvindar, regnar och är mulet är *trumvirvel*:

1. Jag kan vara lite svenskt skadeglad - även om det är en ganska ful egenskap - för alla de som semestrar i ösregn medan jag själv svettas med textdeadlines.
2. Jag behöver inte vattna trädgården.
3. Jag behöver inte ha dåligt samvete över att jag sitter inne vid datorn och jobbar.
4. På något sätt är det rätt mysigt att krypa ihop i en varm tröja och dricka en kopp ingefärste.
5. Jag och lille H kan vara inne i eftermiddag och läsa om Pettson och Findus, bygga lego eller leka med bondgården och bara vara.

Jordgubbar i överflöd

Solen, värmen och regnet har gett jordgubbslandet växtvärk. Vi lagar jordgubbskräm, äter jordgubbar med grädde, gör salsor, sallader och pajer och ändå verkar de aldrig ta slut, de där små röda bären. Det är nästan jag tror att de förökar sig under natten, för varje morgon möts jag av ett rött inferno.

Jag känner mig lyckligt lottad, att jag sommartid inte bor i en trång etta i stan, utan har en trädgård som flödar över av hallon, smultron, vinbär och jordgubbar.

Och i växthuset börjar de första tomaterna rodna och en stor gurka tynger ner den ena av gurkplantorna.

Det finns ingen lyckligare än lille H, när han får vattna, lukta på blommorna i rabatten, springa barfota så fort benen bär över gräsmattan, plocka bär och tjuvnypa tomatplantor - under uppsikt såklart. Jag är så glad att jag kan ge mitt barn just det där, att känna, smaka och lukta. Det är hundra gånger bättre än alla leksaker och lekparker i världen.

En pelargon för själen

Det sista jag ser varje kväll när jag släcker lampan för att sova, är denna fina Mårbacka som står på fönsterbrädan i sovrummet. Med sin blekrosa färg och än så länge ganska blygsamma närvaro påminner den mig alltid om familjen långt bort. Det har blivit något av en ritual att titta bort mot blomman och skänka familjen på andra sidan Kattegatt en tanke innan jag sluter ögonen för nattens vila.

Ett tag hade jag orkidéer i hela huset, i var eviga fönster och i alla former och färger. Det blev nästan för mycket och något av en samlarmani, men jag har nu bantat ner innehållet till två och fyller nu istället mina fönsterbrädor med pelargoner.

Jag har alltid tyckt att det är en pensionärsväxt som passar bäst bakom spetsgardiner i ett falurött gammalt torp med vita knutar. Där de små blommorna kan inandas doften av nybakade kakor och kokkaffe och där en gammal väggklockas tickande är det enda som visar tidens gång.

Jag kanske har fått en mer mogen smak, för nu vet jag inget finare än pelargoner som sträcker sig mot solljuset.