måndag 21 juli 2014

Det värsta med dålig syn ...

Det värsta med dålig syn är inte att se dåligt, det värsta är ångesten man får när man blir nödd och tvungen att prova diverse bågar hos optikern och sedan genomlida en synundersökning där man gör allt man kan för att fuska sig till att gissa rätt bokstav på ljustavlan. Gissar man fel känns det lika hårt som när man kuggar en tenta man läst till i flera veckor för att sedan inse att ja, du har fortfarande heltaskig syn och att B, P och D är dina ärkefiender.

Jag har skjutit på det länge. Att besöka optikern och prova ut glasögon är för mig lika hemskt som att laga ett hål i tanden och jag borde ha skaffat nya glasögon för ett år sedan, minst. Många av mina vänner är oförstående över min optikerångest och hade älskat att få nya glasögon. Ja, några av dem har till och med glasögon med fönsterglas, som trendiga accessoarer. Men har man som jag haft dålig syn och glasögon sedan man var fyra år är det med glasögon inget man förknippar med nöje eller något trendigt smycke. Nej, snarare nödvändigt ont.

Hur som helst var jag nu tvungen att skaffa nya glasögon på grund av små fingrar, eller tack vare kanske man borde säga, som med stor styrka hade bänt av en av skalmarna. Jag tänkte först att lite tejp funkar ju bra, jag använder ju ändå bara glasögonen när jag är förkyld och ett par timmar på kvällen innan jag ska sova. Annars har jag alltid kontaktlinser. Men när maken hörde min geniala plan, släpade han mig bokstavligen ner till optikern genom att locka med lunch på stan. Jag gick rakt i fällan, attans!

Det provades x antal bågar och med dem åtskilliga ångestattacker där jag båge efter båge liknande allt från storögda insekter till stereotypa lärartyper, det sistnämnda är nästan värre än att likna en insekt.
Efter tjugo minuter höll jag på att ge upp och maken hade sedan länge tröttnat på mina kritiska uttalanden om varje båge och svarade istället på affärsmejl på telefonen. Då hittade jag äntligen ett par som liknande något jag kunde leva med.

Lite 50-talsstuk har de och dessa hoppas jag överlever i minst fem år till, eller 10 år om jag får bestämma ...


2 kommentarer:

  1. Det vill till att hitta bågar som man trivs med i flera år. Glasögon är så dyrt, så jag brukar också skjuta på det i det längsta.

    Varma!! hälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera