Raggsockstider

Jag fryser. Helt in i benmärgen. Hur blev det så här kallt, så fort? Jag står med händerna i fickorna i den beigea sommarjackan och rör på de stela tårna i gummistövlarna medan jag tittar på en morgonpigg liten H som låtsasvattnar tomaterna i växthuset iförd mössa och stickad ylletröja under jackan. Klockan är 8:15 och solen leker tafatt med molnen. Men inte värmer den. Lille H fryser inte, det har jag sett till och han vill inte gå in. Inte än. Han tycker att mamma är fånig som står där och huttrar. Medan han sitter i sandlådan och häller sand från vattenkannan till hinken plockar jag en bukett. Dels för att hålla värmen. Dels för att suga ut det sista av sommaren.

Mynta, salvia - som blommar för andra gången i år, och höstanemoner i en härlig bukett. Jag luktar till den och känner plötsligt en varm bris. Jag drömmer mig bort. En lummig oas mitt i de kyliga höstvindarna. Lille H kommer fram och drar mamma i jackan.

- Gå, gå ... Me, me joos!

Och vi kan äntligen gå in i värmen. Vi sparkar av oss stövlarna och går in i köket. Vi dricker kallpressad äppeljuice och sätter den blommande sensommarbuketten i farmors gamla vas.