Höstterminsstart

Det känns så där definitivt, alltså att sommaren är över, när det är 11 grader och regn när man sätter sig i bilen på morgonen. Jag känner mig nästan lite vemodig. Jag vet inte om det är för att vi inte fick en ordentlig semester eller för att det jag längtat efter - lite kyligare väder - kom fortare än jag tänkt mig. Innerst inne ville jag ju inte ha 11 grader och regn, bara lite svalare temperaturer än 30 plus. Man får akta sig för vad man önskar sig.

En rosenröd och bekymmerslös sommar har bytts ut mot frusna fötter - hur tänkte jag när jag barfota satte fötterna i sommarens ballerinaskor i morse, vardagsrutiner som innebär att du ska utanför dörren före kl 8, gallskrikande dagislämning och en son som varken ville ha gummistövlar på sig eller följa med den semesterutvilade och ytterst käcka pedagogen ut på lekplatsen i spöregnet, rusningstrafik och trafikproppar på stadens yttre motorled, 4 koppar espresso för att vakna efter en tidig morgon och för att man, ringrostig som man känner sig efter sommarens lunk, ska hålla sig igång och hålla huvudet kallt vid whiteboard-tavlan och helt plötsligt prestera något.

Det blev så definitivt på något sätt, att sommaren nu är i sitt slutskede och att hösten knackar på dörren.

Men ... inget varar för evigt, inte ens buketten på köksbordet som tappert kämpar mot tyngdkraften för att få behålla sina skirt rosa blomblad.