... men bokskogen är vackrast av de alla.
Här i Danmark finns inga milsvida, urgamla gran- och furuskogar, där mossan är djupgrön och där träden viskar berättelser om svunna tider. Men vad gör det, när de stora danska bokskogarna är så fantastiskt vackra. Det är något sagolikt över de kala trädstammarna och de limegröna kronorna. De har en dragningskraft av nästan magiska proportioner.
Jag blir nostalgisk och lycklig så snart jag kommer in i en bokskog. Kanske för att träden påminner om barndomens somrar, om att springa så fort benen bär, att äta smultron, gå balansgång på mossklädda stenmurar och klappa får i hagen.
Kanske är det just därför som bokarna lockar. "Kom, kom", viskar de varje morgon. "Ta stigen genom skogen. Vi vet att du vill". Och jag lyder, utan att tveka, och svänger av från den asfalterade vägen som leder ner till förskolan och beger mig in i en limegrön sagovärld.
Ja, det är något speciellt med bokskogar! ;-)
SvaraRaderaKram