Att vara en riktig man

För lite mer än ett år sedan, när Harald låg i magen och jag var höggravid, undervisade jag ett glatt gäng danskar i svenska. Arbetsplatsen var en av de större i Danmark och jargongen personalen emellan påminde ganska mycket om hantverkarjargongen på byggarbetsplatser. Det munhöggs konstant.

Ofta när jag träder in i en lokal med nya elever vet jag på förhand hur lektionerna kommer att bli. De där medelålders männen, som när de gick i grundskolan antagligen satt längst bak i klassrummet, sköt suddgummin och vickade på stolen. De vickar fortfarande på stolen, sitter längst bort från tavlan och kan inte sluta småprata och skvallra med den som sitter bredvid.

På första lektionen, innan jag knappt hunnit öppna munnen, lutade sig en av eleverna bakåt på stolen, lade armarna i kors över bröstet och tittade på min kulmage och sa:
"De där svenska männen, det är väl inte så mycket män över dem egentligen. Föräldraledighet, baka surdegsbröd och sticka halsdukar. Det är väl kvinnogöra?"

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag blev ganska paff. Det visade sig dock att han läst någon artikel om den jämställda svenska familjen och höll inte riktigt med om att en man borde baka surdegsbröd och sticka halsdukar.  Män ska vara macho. Män ska vara män.

Jag kunde därför inte låta bli att le lite när han senare, under pausen, stod och åt en kanelbulle och drack Mathilde Kakaomælk (danskarnas svar på Pucko) med sugrör och med en annan man diskuterade om min mage var en flickmage eller en pojkmage, precis lika begeistrat som två medelålders damer.

Det är viktigt att vara en riktig machoman ...

Bildkälla: http://andypingo.tumblr.com/post/5767006484