I ottan ...

Det blev en alldeles för tidig morgon i morse. Gäsp! Idag ser jag därför ut som något katten släpat in. Och även om jag har en liten lyxdive/innekatt, som helst äter räkor och gorgonzola och inte släpar hem några ludna råttor, är det inte någon smickrande beskrivning, jag lovar.

Lyckligtvis brukar lille H ofta sova ordentligt på nätterna och tidigast vakna kvart i sex, men i morse var klockan 4:45. Men .... vem kan vara sur när man möts av en skrattande liten kille som hoppar upp och ned i sängen och med ett glatt "dää" pekar på nappen som råkat trilla ner mellan spjälorna och landat på golvet.

Pigg som en mört trasslar han sig ur min famn när jag lyft upp honom, han plockar upp nappen i ett nafs och börjar leka med bilarna i parkeringshuset. Vroom, vroom! Tut!Tut!

Själv sätter jag mig bredvid honom, på en av de stora kuddarna och lutar huvudet mot väggen. Jag kämpar för att inte somna, kampen mot John Blund är hård och svettig och jag börjar, i ett tillstånd mellan vaken och sovande, smida planen få-barn-till-att-somna-om-igen-så-att-jag-själv-får-sova.

Tre timmar senare lyckas jag och jag har nog aldrig sovit så gott.

Hen som myntade uttrycket att "sova kan man göra när man blir gammal", har nog aldrig varit småbarnsförälder.


zzz ...