Goda grannar

Vårt nybyggda kvarter ligger på en gammal åker i ett mycket litet samhälle, eller en liten by kanske det snarare är. Här finns både kyrka, hästhagar och sekelskifteshus som trängs med sjuttio- och åttiotalshus och gamla lador med stråtak.
Varje morgon när jag kör lille H till förskolan lite över åtta, vinkar jag glatt till en gammal dam med träskor som med raska steg korsar vägen med morgontidningen i ett fast grepp i handen.

Alltid är hon väg åt samma håll och det tog lång tid innan jag fick veta varför hon varje dag, nästan på klockslaget, går över vägen med tidningen.

Varje morgon lämnar hon nämligen in tidningen, efter att själv ha läst den, till den gamle mannen som bor i gården, med den perfekt krattade gårdsplanen, bredvid. I mer än 40 år har de delat tidning. De dricker en kopp kaffe, pratar om vädret och går sedan var till sitt igen. Samma procedur varje dag, de senaste 40 åren. Visst är det fantastiskt?

Med tanke på att de båda är änkling/änka, är det ju ett fantastiskt sätt att veta att den andre har det bra och att man kan få lite sällskap.

Det är så himla fint på något sätt ...