Vilse i outleten

I veckan läste jag på de sociala medierna att Danmarks största barn-klädesmärke Ej sikke Lej, lika stort som Polarn och Pyret skulle jag tippa på, hade lagerutförsäljning inne i stan. Jag brukar inte tycka om vare sig mellanrea, utförsäljningar där man står i kö och sliter saker ur händerna på andra och lömskt gömma de varor man tänkt köpa, som många gör under bokrean till exempel.

Men idag tänkte jag att jag ger det en chans. Men när jag läste på Facebook att folk hade börjat köa redan två timmar innan öppning började jag fundera på om jag inte skulle strunta i det. Skulle det verkligen vara värt det? Jag ställde mig till slut i kön och övervägde mina möjligheter, stå och frysa i lång tid eller dricka en latte på ett mysigt kafé? Jag beslutade mig dock för att ge det 10 minuter till och helt plötsligt rörde sig kön i rekordfart in i den gamla lagerbyggnaden.

Väl inne blev lika snurrig som jag blev den enda gången jag besökte Ullared, vart ska man titta och vad ska jag ha? Det är lätt att man inte hittar något i den kopiösa mängden kläder på borden. Sedan insåg jag att jag var tvungen att tänka snabbt, shit vad fort saker och ting tar slut och folk småspringer in genom dörrarna, tar tag i en Ikea-påse och börjar sedan plocka, som vore det lösgodis, men ändå målmedvetet.

Jag stod och bara tittade ett tag, fascinerad på kvinnor som ryckte och slet och män som stod i ett hörn och drack kaffe medan de vaggade barnvagn. Jag började sedan upprepa mantrat byxor och långärmade t-shirtar, inget annat behöver du och gick in i djungeln. För oj vad lätt det är att köplusten tar överhand. Men jag lyckades få det jag ville ha och lägga tillbaka en del, jag innerst inne inte gillade.

Någon lagerutförsäljningsexpert blir jag nog aldrig, och det krävde en kopp kaffe i lugn och ro efteråt, men nu är lill H kittad för hösten.