måndag 27 oktober 2014

Salta vindar, blues och Moules mariniéres

Det bästa jag vet med söndagar är att vi ofta åker på utflykt, ofta med god mat som utflyktsmål. Det finns inget bättre än att röra på sig i den friska luften och sedan komma in i värmen och njuta en god måltid vid dukat bord, utan disk, matlagning och bekymmer.

Igår var inget undantag. Vi satte oss i bilen och åkte mot Kalövig hamn, ca 15 minuter i bil norr om Århus C. Vi hade hört att restaurang Salonsalon, som ligger med utsikt över segelbåtshamnen, skulle ha ytterst delikat mat för matälskare som oss.



Men innan vi begav oss in i restaurangen skulle det pekas och exalterat ropas "där ... båt", "å båt", "båt" medan pappa håll ett ordentligt tag om den andra lilla handen.

Med vindblåsta kalufser steg vi in i restaurangen som var utsmyckad med udda vintagemöbler och vintagebestick. Ur högtalarna strömmade tunggung i form av bluesmusik och maken gick på jakt bland de udda stolarna vid borden för att hitta en perfekt stol med "stoppning" och hög rygg. Ska det ätas söndagsmiddag, ska man även sitta bra, såklart.

Jag valde Moules mariniéres med klassiska tillbehör, för det är så sällan vi lagar musslor därhemma. Grabbarna tog dagens rätt -"spolben" (strålben eller vad det nu är det det heter på svenska. Men det sitter i alla fall på grisen och smakar mycket gott.) med potatis och sås.



Mina musslor var mycket goda och grytan var fullproppad med vitlöks- och persiljedoftande blåmusslor. Men som vanligt var det alldeles för lite aioli till en sås-älskare som mig. :-)

Maken var dock mycket besviken, "spolbenet" var nämligen en ganska torr och tråkig upplevelse och inte heller lille H ville ha det som fanns på tallriken. Nej, det var mycket godare att doppa mammas pommes frites i aioli, medan maken knyckte några skivor av det fantastiskt goda surdegsbrödet som var tillbehör till musslorna.

När man brukar få världens bästa söndagsluncher, med kött som smälter på tungan, på bland annat Fröken Koch i Århus hamn, är det svårt att imponera på en köttälskande dansk. Men å andra sidan är ju havsnära restauranger ofta fisk- och skaldjursvänner. ;-)

Medan lille H  gick på upptäcktsfärd mellan borden och med bravur undvek att välta ned någon av brödtallrikarna, besticken och ljusstakarna, noga övervakad av pappa såklart, kämpade jag mig nästan igenom grytan med musslorna och njöt av mitt glas vitvin, dock med hjärtat i halsgropen ett par gånger, när lille H var farligt nära en av de guldkantade tallrikarna vid ett av borden.

Vi begav oss sedan i sakta mak mot bilen. Vägen dit var lång, för det var så mycket att se och lyfta på. Men när det är söndag ska man ju leva i nuet, utan en massa måsten och stress och då får det ta den tid det tar.

Våra söndagsmiddagar är en fin tradition och gör att söndagen känns lite extra lyxig. Ni vet som familjen Svensson som lyxar till fredagen med tacos och godis och bara rår om varandra, eller har onsdag alt. lillördag som ursäkt för att få ta sig ett gott glas vin och njuta. Så är det med våra söndagar.

Istället för att vänta i soffan på den grå måndagen som tids nog ändå kommer, har vi om söndagarna kvalitetstid med familjen, vi äter gott, går ute i naturen och vi skänker inte den grå och tråkiga måndagen en tanke.

Det är en härlig söndagsfilosofi, tycker jag, och sju resor bättre än både lillördag och fredagsmys tillsammans.






1 kommentar:

  1. Så mysigt! Blir sugen på musslor..... Söndagen är ju den bästa av helgens dagar! Det är ju då man äntligen kan koppla av och helst gå ut och äta på kvällen!
    Kram!
    Ps. Är ledig på dagen imorgon....;-)

    SvaraRadera