Tack och lov för handsprit i väskan

Bildkälla: https://www.pinterest.com/pin/506373551826272307/

Jag är något av en olycksfågel. Det går inte en utlandssemester utan att jag blir stucken av något exotiskt djur, går in i en glasvägg, svimmar av på en strand mitt ut i Indiska Oceanen på grund av matförgiftning, eller blir kastad mot en klippa av en plötslig våg. Alla små händelser sker dock utan fatala konsekvenser såklart, men ändå.

Sedan är det de där vardagssakerna. För någon vecka sedan gick jag rakt in i en glasdörr när jag missat att den öppnades inåt och inte utåt (lär mig nog aldrig det där med danska dörrar) och kollisionen gav efterskalv i de närliggande glas-mötesrummen där kostymklädda män och kvinnor satt och tog viktiga beslut.

Dagens läxa är att man inte ska sätta fast det laminerad gästkortet/id-kortet i nederkanten av en blus av silkesmaterial, ty när du ska sätta dig på toaletten kan det glida av tyget och oturligt nog hamna i toaletten. Tack och lov att det inte var när jag reste mig upp från toaletten. Tack och lov att det var laminerat och inte minst: Tack och lov för handsprit i väskan! Och de där receptionisterna som glatt tog emot gästkortet på vägen ut, de är lyckligt ovetande var det har varit. :-)

Vissa saker händer bara mig, så är det bara. Men den som aldrig har motgångar och otur då och då, kan jag heller inte ha framgångar  och så länge de små motgångarna inte är större än så. Men ack så typiskt!