Innan djävulen har fått på sig skorna ...

Den senaste veckan har jag gått upp okristligt tidigt nästan varje morgon, så där klockan fyra och fem. Så är det ju att ha småbarn. Det står liksom skrivet i stjärnorna att man inte ska få sova.

Får man en dag sovmorgon till klockan sju, kan man hoppa upp och sätta sig på att man morgonen efter står med sömndrucken min vid spisen kl 4:55 och kokar gröt, medan liten kör in leksaksbilen i hälarna på dig och glatt ropar "mammu, bang". (För uppenbarligen har "mamma" blivit "mammu" sedan en dag tillbaka. Det känns lite finlandssvenskt sådär. Eller bevare mig väl, kallar han mig mammut?! Det är i alla fall makens allt igenom snälla teori. Eller är det en blandning av mamma och mu kanske? Känns så där att bli kallad mammut, eller mamma mu för den sakens skull, båda har ju en föga smickrande kroppsform. :-))


På danska säger man att man vaknade "før fanden får sko på", alltså "innan djävulen fått på sig skorna". Det verkar som om danskarna är mer raka i sitt språk och budskap när det gäller att vakna alldeles för tidigt. "Okristligt", "oförskämt", eller vad svenskarna nu annars säger, känns lite mer vagt, lite mer svenskt på något vis, lite mindre fult och lite mer prydligt språk, kanske lite mer belevat.

Men klockan fem är BANNE MIG så tidigt att inte ens djävulen har fått på sig skorna, till och med hen ligger och sover under ett varmt täcke någonstans i underjorden och smider onda planer i drömmen, medan jag själv står och kokar gröt och känner mig lika klibbig och seg som havregröten i grytan.

Det är väldigt tyst klockan fem. Alla andra sover,

Snön lyser vit på taken, endast lille H är vaken ...

Ps. Det positiva med tidiga morgnar är dock att man får man uppleva det magiska - att se dagen gry. Det är gnistrande vackert när solen går upp över ett fruset Danmark och gör himlen alldeles rödlila.

Å andra sidan är bilden ovan en solnedgång, men allt är liksom lite upp- och nervänt när man har varit vaken sedan klockan fem. :-)

Trevlig helg på er!