Det är något speciellt att vara på en stora arena med 11 000 andra åskådare och lyssna på gamla rockgubbar som hela sitt vuxna liv bara levt genom sin musik. Vi hade, tack vare min kära svägerska, lyckats få eftertraktade biljetter till den sedan länge utsålda konserten med Queen & Adam Lambert, ett sammansatt band med två av Queens ursprungliga bandmedlemmar och den amerikanska artisten Adam Lambert, och de rockade så att taket i Boxen i Herning nästan lyfte.
Det är inte många som kan komma undan med att se coola ut i tajta svarta byxor och skjortor med glitter och guldkedjor medan man ger järnet på elgitarren, men Brian May, Queens gitarrist är en av få som gör det. För när han spelar på sin gitarr, hade han lika gärna kunnat vara tjugo, och de hade under gårdagskvällen en fest på scenen. Man ser verkligen att de älskar musiken, publiken och det de har gjort i årtionden - gjort världen till en festligare plats med oförglömliga hits. En grymt härlig scenshow, även om det 15 minuter långa gitarrsolot i mitten av showen säkert kräver ett ännu större Queen-fan än jag själv.
Adam Lambert, han vann bland annat American Idol för några år sedan, axlar det stora arvet efter Freddie Mercury och han gör det med bravur, som en hyllning och kärleksförklaring. Jag sitter med munnen öppen halva konserten, inte så mycket på grund av Lamberts ganska tilltalande yttre, utan fascinerad över hans röst, hans utstrålning och karisma och hur han faktiskt kan bära i en leopardkostym med kungakrona med manér. Om Queen är drottning är han kung och han stjäl tidvis nästan showen från de gamla rockgubbarna, men det gör inte så mycket .. han blir en tillgång när de gamla behöver hämta andan en stund inför nästa trum- eller gitarrsolo.
Vi somnade med ett leende på läpparna, med ett sus i öronen och en basrytm i blodet och kroppen som dunkade: We will, we will, rock you *klapp klapp* rock you *klapp klapp*.
Härligt!!!!
SvaraRaderaKram