Igår kväll hade jag för första gången på flera dagar tagit en lång dusch, gjort inpackning i håret och smörjt in hela kroppen med en antagligen alldeles för dyr och parfymerad duschkräm, säkert smockfull av en massa parabener ... men den luktar gudomligt gott. Tänk vilken energi man kan få av strilande varmt vatten. Jag stod nog minst tjugo minuter och bara njöt. Egentid när det är som bäst. Bara jag och vattnet.
Efter att ha smörjt in kroppen i Lancome-lotion, baddat ansiktet med ansiktsvatten och lagt på en anti-rynkkräm med lika dyrt kilopris som guld ... hoppade jag i pyjamasen och satte mig och såg en engelsk deckare på teven. Medan jag satt där och nästan hade klurat ut vem som var mördaren, vaknade stackars lille H av sina hostattacker och jag lyfte såklart upp honom ur sängen så att andningen skulle bli lättare. I samma stund kom en kaskadspya med förvånande hög fart rakt över ansiktet och mitt nytvättade håret. Och det kom mer ... och mer ... och mer. Det är som när man tappar ett glas mjölk på golvet och varje gång förvånas över hur mycket ett glas kan innehålla. Precis den tanken flög genom mitt huvud när jag bokstavligen duschade i kyckling, ris och välling. Imponerande hur mycket som får plats i en sådan liten människokropp. Stackars lille H och stackars mamma ... men mest synd tyckte nog maken om sig själv som fick torka spyorna från golvet. Även om det inte var han som hade fått bada i kräks.
Tänkte på att det är lite av ödets ironi ... hade jag inte varit nyduschad hade säkert spyan bara kommit på golvet. Jag brydde mig inte ens om att smörja in mig med ny antirynkkräm den kvällen ... jag blir nog rynkig och gammal ändå med tiden.
Åh, är ni inte friska än! Krya på Er!
SvaraRaderaKram