Att vara "finare" än alla andra

Jag och maken var tillsammans med våra goda grannar på femstjärnigt spa-hotell i Tyskland söndag till måndag. Helt utan barn eller tider att passa. Det vankades avkoppling i spa-avdelningen och god mat och dryck på hotellets tvåstjärniga Michelin-restaurang på kvällen.

Maken hade överraskat mig och grannfrun med en professionell sminkning i hotellets spa-avdelning innan middagen. Så uppklädda till tänderna och nysminkade gick vi i samlad trupp till restaurangen. Där upptäckte vi till vår fasa att restaurangen inte alls hade öppet och trots att vi hade beställt bord, var Michelinrestaurangen helt stängd på söndagar. Det var inte mycket att göra åt situationen och servitörerna i Brasseriet bredvid erbjöd oss därför att slå oss ned där istället och de lovade att mixa ihop en meny som åtminstone påminde om tvåstjärnig Michelinmat.

Så vi satte oss ned, bland pensionärer i polotröjor och folk i avslappnad söndagsklädsel, uppklädda till max för att inta en meny vi varken hade sett eller visste vad den skulle kosta oss.

Servitörerna var så nervösa och de glömde både bestick och serverade korkdefekt vin, för att däremellan ge en service värdig en Michelinrestaurang. Jag kände mig nästan som en kändis där vi satt på ett podium upphöjt över alla andra i aftonsminkning och finklänning omgiven av nervösa servitörer som knappt vågade komma fram till vårt bord.

Menyn var fin och maten var god, men besvikelsen över att det inte var tvåstjärnig Michelinmat kunde inte undgås. Alla fyra suckade lite uppgivet mellan tuggorna och skickade längtansfulla blickar mot dubbeldörrarna längre bort i lokalen. Vi hade hoppats på sjunde himlen, men nu satt vi bara på toppen av Eiffeltornet och åt fransk anka, foie gras och ljummen getost - mat värdig en kung.

Det var en fantastisk middag, även om det var vissa saker på vägen som skulle kunna gjorts annorlunda. Men när man är inställd på det helt magiska och fantastiska är allt annat en besvikelse.

Lagom till petit four och kaffe i salongen, hade vi ändå förlikat oss med tanken om att vi inte skulle få det ouppnåeliga, i alla fall inte ikväll, och summan av kardemumman så hade vi haft en fantastiskt trevlig kväll i goda vänners lag med goda viner och god mat.

Bara det att få äta varm mat, utan att få gröt i håret eller kladdiga fingrar på kläder och armar - det är värt mycket mer än tusen Michelin-stjärnor, om man tänker efter.