En skymt av mitt kära hemland

I fredags såg jag henne efter många månader ifrån varandra, moder Svea alltså. Jag såg henne när jag blickade ut över Öresund. Hon såg lite dyster ut där hon låg på andra sidan Öresund, vindblåst och frusen. Usch vilket väder, det blåste så att halsdukarna dansade i vinden innan vi i motvind lyckades komma upp för den stora trappan in till Nordeuropas största akvarium, "Den blå planet".

Väl inne kände vi doften av mat och insåg att det var länge sedan vi åt. Claus Meyer, Danmarks kändiskock, har en liten bistro och butik i ena änden av det stora akvariet med utsikt över Öresund.



Vi beställde in Fish n´chips och drack ett glas vin medan lille H exalterat ropade mer, mer medan han doppade pommes frites i den hemlagade remouladen ... Lyxig fish n´chips med ätbara strandväxter och balsamico-salt passade den lille kräsne gourmanden.

Med mätta magar gick vi in i den förunderliga havsvärlden och sprang ikapp med hajar, rockor och småfiskar.

Pekade och ropade fisk, fisk, fisk ...



Försökte torrsimma på golvet inne i havstunneln, där fiskarna simmade över våra huvuden.

En ledig fredag i havets tecken är inte helt fel, det borde man göra oftare. Att se fiskar, hajar och rockor simma över ens huvud är en maffig upplevelse, för både stora och små ...