Danskarnas förkärlek för knivar

Jag kommer nog aldrig vänja mig vid detta lands mattraditioner. Det där med rågbröd till lunch, till exempel. Men ja, efter snart 10 år i landet börjar jag så smått att vänja mig vid det. Det är ju enkel mat, om man är lat och inte orkar laga riktig mat. Att äta rågbröd är ju tyvärr nödvändigt ont om man ska överleva i det här landet. Klichéartat sagt så ska man ju ta seden dit man kommer och det gör jag också, om än i protest. :-)

Men en sak kommer jag aldrig vänja mig vid. Jag sitter ofta och vänder bort blicken när jag ser danskarna ta leverpastej med samma kniv som de tagit smöret, för att sedan bre det på mackan (läs: rågbrödet) för att sedan med samma kniv skära brieosten till nästa macka. Jag har aldrig förstått tanken med en kniv till vardera middagsgäst, en kniv som man sedan ska använda till alla pålägg samt äta med, istället för att ha en gemensam kniv vid varje pålägg och egna bestick. Är det för att slippa så mycket disk? Varför denna envisa och - enligt mig - tvångsmässiga handling. En kniv på vardera plats som man sedan ska kleta och klafsa i i allt.

Jag får ofta tvångstankar om att skölja av kniven mellan de olika påläggen, men jag törs aldrig resa mig från bordet ... istället slutar det med att jag äter samma sak på alla mackorna eller nöjs med bara en macka. För jag kan bara inte doppa kniven i leverpastejen med smörkniven, även om den är halvt avtorkad i servetten. Som för övrigt ofta både innehåller rester av smör, leverpastej och diverse fiskpålägg och som man sedan ska torka av munnen med.

När vi har danskar på lunch här hemma, och jag serverar en klassisk dansk lunch, envisas jag till det yttersta att sätta farfars handgjorda smörkniv i smöret och demonstrativt lägga en kniv vid varje pålägg samt en kniv och gaffel vid varje assiett, och den sistnämnda ska i sin tur aldrig komma i kontakt med vare sig smörbyttan eller påläggen på faten.
Jag har ofta, i ögonvrån, sett att danskarna tittar sig runt, förvirrade över situationen. Hur gör vi nu? Ska vi alltså använda kniven som är i smöret, går det inte lika bra med den som ligger vid tallriken?
Efter ett tag kan jag se att någon har snott till sig brie-kniven som sin och kniven till leverpastejen ligger på granntallriken och efter denna knivstöld, verkar danskarna återigen trygga i situationen och kan njuta lunchen, med dubbla knivar.

JAG GER UPP! Man kan inte lära gamla hundar att sitta. Men å andra sidan ... så var det ju det där med att ta seden dit man kommer ... men det finns undantag. Den som myntade ordspråket har inte varit tvungen att skära leverpastejen med smörkniven.

bildkälla: http://www.pinterest.com/pin/135530270011847054/