Ack Danmark, du sköna

Jag ska inte uttala mig om hur det är i Sverige, men objektivt sett och utifrån vad tidningarna skriver är det ju politiskt kaos. Så är det även i Danmark. Det finns nästan inte en politiker man inte har lust att sätta munkavel på. Kan man inte bli något annat i det här landet så kan man alltid bli politiker och det i sig säger ju en del om nivån. Och inte nog med det ... för en vecka sedan utlyste vår nuvarande danska statsminister folketingsval den 18 juni och partierna har sedan tre ynka veckor på sig att tapetsera hela Danmark med anskrämliga valplakat och stå på lur utanför matbutikerna och antasta intet ont anande människor (läs: undertecknad) som försöker handla middagsmaten i lugn och ro efter en stressig arbetsdag och inte har lust att höra på en massa dravel.

Det där med en så kort aktiv valperiod är så typiskt danskt på något sätt och påminner mycket om dansk förhandlingsstil. Man lägger inte ner särskilt mycket tid på att ta beslut i det här landet. Man chansar. Går det så går det. Ju snabbare desto bättre. Svensk formalism och långsam beslutsprocess anser dansken vara bakåtsträvande och totalt onödigt. Det är säkert därför man i Danmark har en så kort valspurt. Varför ägna flera månader åt något när man kan effektivisera och banta ner till tre veckor?

Men det måste stressa den danska befolkningen något kopiöst. På tre veckor ska de suga åt sig allt valfläsk, ta ställning och sedan sätta kryss vid det parti de tror kan styra landet bäst. Jag blir stressad av tanken och av att det i varje tidning, på varenda anslagstavla och varenda träd och lyktstolpe i hela jäkla stan stirrar retuscherade ansikten med påklistrade leenden med vallöften som de med största sannolikhet inte kommer att hålla, Fult som stryk är det också och ur miljösynpunkt förkastligt.

På varenda kanal på teve är det diverse paneldebatter, lekprogram och pajkastning som gör att jag sätter teven på mute, eller helst stänger av. Inte för att politik inte intresserar mig, utan för att jag ändå inte kan påverka. Jag har inte rösträtt till folketingsvalget, alltså det danska riksdagsvalet. Jag får istället förlita mig på att danskarna väljer rätt. Det är en form av maktlöshet att inte kunna påverka.

Så i tre veckor media-fastar jag. Jag kliar katten bakom örat, löser en massa korsord och läser alla de böcker jag borde ha läst de senaste tre åren, inklusive en och annan Nobel-pristagare. Det känns rätt skönt faktiskt. Och om dryga två veckor kan jag komma ut ur min lilla bubbla och fråga:

"Vem var det egentligen som vann?"

Antagligen kommer det inte bli det danska folket.




Bildkälla: https://www.flickr.com/photos/darrellg/1350450757/