Is, glass och isglass

Lille H har det inte alltid lätt som tvåspråkigt barn. Det sägs ju att tvåspråkiga barns språk utvecklas långsammare än barn som bara har ett modersmål. Det hjälper ju inte heller att det ena språket är danska. Vetenskapliga undersökningar har ju visat att danska barn är de barn i Nordeuropa som börjar prata senast i livet. Mycket på grund av att språket är så otydligt att de har svårt att uppfatta vad som sägs. Det tycker jag är hysteriskt roligt - att danska barn inte "förstår" sina föräldrar och att det tar tid för dem att urskilja orden, att uppfatta vad som sägs ... det är de ju helt klart inte ensamma om. Det tog ett par år för mig också. Tur för lille H att han även har den välartikulerade svenskan att ta till när det kniper. ;-)

Lille H är duktig, mer och mer börjar komma ur hans mun i längre och längre fraser. Men vi jobbar också hårt med både dialog och med hjälp av böcker för att han ska få ett så varierat språk som möjligt, i tidig ålder. Han är duktig på att skilja mellan danskan och svenskan och anpassar sig snabbt beroende på vem han pratar med.

Ibland händer det dock att det blir lite tokigt, som när han till exempel säger att "pappa är väck", alltså att pappa är borta, som får en helt annan betydelse på svenska. :-)

En annan sak som inte är lätt att förstå när man har lärt sig att glass heter glass på svenska och is på danska, är när mamma frågar om han vill ha isglass (som heter sodavandsis på danska). Han tittar konstigt och aningen besviket på mig när han bara får en glass och inte två.