Ett lekparadis bland skruva-själv-möbler

I lördags var det kallt och regnigt, sådär höstlikt faktiskt. Inte kan man tro att det är försommar. Jag och lille H styrde kosan mot IKEA och hängde på låset redan innan kl 10. Vi köpte  en svensk kanelbulle i restaurangen medan vi snällt väntade på att de skulle öppna möbelavdelning. Det är konstigt det där att folk (läs:danskar), när de hör att man talar svenska på IKEA, tror att man är en del av utställningen. Någon form av live show.

Jag hade en road publik som helt sonika stod och lyssnade och nyfiket hängde med medan jag jagade en liten H som försökte krypa innanför avspärrningen med kanelbullen i handen och de lyssnade så att jag tror att deras öron skulle ramla av när jag förmanande sonen om att inte kasta bullmitten på golvet och inte krypa in i skåpet eller klättra i fåtöljen bredvid.

Vi hade som tur var ett mål. Barnens IKEA och en juniorsäng till lille H. Han börjar bli så stor att han fyller hela spjälsängen och med tanke på att det i höst kommer en liten ny som gärna ska sova i just den sängen, kändes det som om det var dags med en stor säng till den stora pojken.

Jag måste ha ett mål när jag är på IKEA för att inte bli helt snurrig och få panikångest, jag lyckas alltid, när jag försöker gena i det stora varuhuset, alltid komma tillbaka till början av varuhuset. Så denna gång gick vi en rask promenad med kundvagnen genom hela varuhuset för att vara på den säkra sidan, ända tills vi kom till Barnens IKEA, Och det är uppenbarligen här alla barnfamiljer gömmer sig på helgerna, för hela avdelningen var full av föräldrar och en massa barn som lekte i utställningarna.
Jag lyckades plocka det vi skulle ha, medan lille H fascinerat kröp mellan de olika rummen, ropade "se mig mamma" och lekte med utställningsleksakerna, kröp igenom tunnlar och provsatt stolar, precis som alla de andra barnen. Sedan bar det av mot kassorna med en kundvagn, en lastvagn, en påse med diverse småsaker och en unge som hoppade upp och ner, Men jag lyckades ta mig fram, betala och på utvägen köpa en korv med bröd till en femma. Det hör liksom till ett IKEA-besök, även om det knappast kan beskrivas som en gourmetmåltid.



Efter lite svärande, vändande på beskrivningen och febrilt letande i plastpåsen efter rätt skruvar var sängen hopskruvad och världens mest stolta lille pojke somnade med ett leende på läpparna i sin stora säng.