tisdag 24 mars 2015

Inte vad det synes vara ...

En del av mina uppdrag jag får av kunder kan låta ganska suspekta, alltså när man berättar om dem för andra.

För cirka fem år sedan lade jag röst till en instruktions-dvd och eftersom min kund inte hade en egen studio fick man ta till kreativa metoder för att få det bästa ljudet. Det slutade med att vi satt halvt under ett täcke i hans bil, långt ut i Marselisborg-skogen och spelade in den ca 20 minuter långa röstinspelningen till filmen. Hur hade det inte sett ut, om någon jag kände kom förbi. Hur skulle man kunna bortförklara något så oskyldigt, som ser så fel ut. Jag var evigt tacksam över att den enda som gick förbi var en gammal dam med hund som skeptiskt tittade in i bilen.

För någon vecka sedan ringde kunden igen. Han hade fått ett nytt uppdrag där det krävdes en svensk speaker, denna gång slapp jag dock sitta halvt gömd under ett täcke i en varm bil utan istället skulle inspelningen försiggå i hans provisoriska studio i källaren i privatbostaden. Men att spela in något i en källare? Det låter ju också ganska suspekt, om man nu vill tänka i de banorna.

Det är nog tur att jag inte har en svartsjuk make, för vissa saker låter så konstigt när man berättar om dem ...






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar