Flaggan i topp

Det är något fantastiskt med danskarnas firanden - de kan inte få nog av flaggor. Det viftas hejvilt med danska flaggor i ankomsthallen på alla flygplatser, vid varenda födelsedag och diverse jubileum. Ja, det tycks nästan gå inflation i flaggor emellanåt, i alla fall för en utomstående försynt svensk. De rödvita flaggorna finns på presentpapper, girlander, servetter och all världens festattribut i mycket större skala än i Sverige. Det är väl nästan bara till Svenska Flaggans Dag och midsommar den blå-gula flaggan kommer fram på borden, om man tänker efter.

Visst flaggas det i Sverige, men i Danmark går de steget längre, bland annat massproduceras en och en halv meterhöga flaggor att sätta utanför dörren, som i ur och skur släpas fram vareviga fest och födelsedag (det räcker nämligen inte med att hissa flaggan i flaggstången) och i var och varannan "kagemand", tårta och wienerbröd sitter små dannebrogen som lyser rött och vitt, så snart det vankas fest, så att man nästan kan höra tonerna av "Vi er röde, vi er hvide".

Jag kom att tänka på det där med flaggor och danskar, för lille H har i dag fått sin egen flagga med datum fint broderat av farmor. En egen flagga att tappert vifta med, som den lille dansk han är.

Det är en så fin tradition det där med broderade flaggor med datum och namn, lite som de där broderade barnrumstavlorna mor- och farmödrar i årtionden knåpat ihop. Och varje födelsedag kan den stå på bordet, som en påminnelse om en festlig begivenhet, såklart bredvid den lilla svenska bordsflaggan.

Men på något sätt känns det inte vidare svenskt att vifta med en flagga på sin födelsedag, i alla fall inte om man inte vill ses som en galen nationalist av andra. :-) Det där med flaggor och firande är nog väldigt danskt, i alla fall i det omfånget. Medan dansken stolt viftar och ropar hurra med x antal flaggor i topp så snart det är fest, gömmer sig svensken oftast bakom en blygsam blågul flagga och viskar hurra. Det säger nog ganska mycket om hur olika vi är som folkslag. Jag är glad att lille H får uppleva båda kulturerna och kan ropa hurra med dannebrogen i topp, så länge han med glimten i ögat viskar "heja Sverige" i samma mening. :-)