Igår kunde jag fira ett jubileum, jag firade 10 år i Danmark. Ett decennium. Det känns nästan lite skrämmande att tänka på att jag bott största delen av mitt vuxna liv just här, i Danmark. Landet som svenskarna oftare och oftare ger känga på känga i media. Är det inte djurvälfärden, så är det invandrarpolitiken eller det faktum att danskarna inte tar någon som helst hänsyn, utan säger vad de tycker även om det ibland sårar andra. Och omvänt skriver danskarna att svenskarna inte är kloka i huvudet, att det politiskt korrekta kommer att ta kål på hela landet och erbjuder svenskarna att komma över sundet, dricka en öl och inte ta livet så allvarligt.
Om man tänker tillbaka var det inte bara en resa över Kattegatt den där vackra majdagen när jag för sista gången vred om nyckeln till den 32 kvm stora lägenheten i ett av Halmstads getton där jag bott under studieåren, det var också - med facit i hand - en resa att hitta sitt vuxna jag. Kanske hade mitt vuxna jag varit annorlunda i Sverige, vem vet. Att hitta en plats i en ny kultur är inte alltid lätt men frågan är om jag egentligen någonsin platsat i det politiskt korrekta Sverige där man ska leva efter svensson-normen och där avundsjukan är det som styr hela samhället. Inget annat land i världen visar större missunnsamhet än Sverige.
Jag har nog alltid levt utanför normen, i ett parallellsamhälle. Även om jag känner mig svensk, för det är jag ju, jag tycker att det är svårt att ta att andra inte tycker om mig, jag har ett behov av att göra alla till lags och har fortfarande svårt att uppfatta ironi ibland, så har jag kanske ändå inte varit typiskt svensk, i alla fall inte helhjärtat. I upp- och nedgångar och under 10 år har jag försökt hitta min plats i ett land där folk är framfusiga, ironiska och ibland oförskämda, dock alltid med ett leende på läppen såklart (man vet aldrig om de menar allvar eller inte). Det har inte varit lätt och jag har varit identitetsförvirrad i världens lyckligaste land. Men jag tror att jag nu efter 10 år har hittat en balansgång mellan det svenska och det danska. Men jag känner mig lite som Dr Jekyll/Mr Hyde emellanåt, framförallt i svenskars ögon när jag inte försvarar svenskarnas, eller danskarnas, enligt mig dumma påfund.
Fördelen med att bo utomlands är att jag nu kan skapa min egen Sverige-utopi och plocka de delar jag tycker om, det Sverige jag är stolt över. Och då talar jag inte om svenskarnas arrogans när det gäller Eurovision, deras behov av att alltid döma alla andra (för åh vad duktiga de själva är) och att de ska vara så politiskt korrekta att jag nästan kräks. Nej, jag skapar mitt eget Sverige, som det borde vara. Som jag minns det. För minnet blir ganska selektivt med åren och jag glorifierar nog Sverige mer än vad landet förtjänar.
Sverige är landet där man faktiskt, befriande nog, kan få vara allvarlig ibland och där inte allt ska slätas över med ett skämt, där det till viss del finns mer tolerans om man är annorlunda och där man inte alltid får frågan om man är gravid om man någon gång skulle tacka nej till en öl. För nej det räcker inte med att säga att man kör i det här landet. :-)
Jag firar midsommar, har kräftskiva och jublar när det finns Ahlgrens bilar på Netto. Jag njuter av att läsa svenska deckare, som till skillnad från de danska inte känns lika mörka och dystra. Jag bänkar mig i soffan när det är "På spåret" på SVT och myser så mycket jag bara kan medan jag ser tåget susa fram i det vackra svenska landskapet. Jag rätar på ryggen när det går bra för Sverige, Eurovision möjligtvis undantaget. Jag är stolt över mitt selektiva utopi-Sverige.
Jag älskar Danmark men som i alla kärleksförhållanden blir jag ofta irriterad på dess konservatism och trångsynthet, för nej det har inte blivit bättre med åren. Men faktum är att jag nog blir mer och mer dansk i sinnet, man blir ju som man umgås sägs det, Men jag tänker att det inte gör så mycket, så länge jag vet min bakgrund och håller fast i de svenska värdegrunder jag respekterar och som jag är en del av.
Det är min förmån som utlandssvensk att plocka det bästa från två världar och därför är det rätt gött att bo i världens lyckligaste land.
