Att vidga sina vyer

Någon gång ska ju vara den första - att man ångrar vad man har beställt i den stunden tallriken kommer in. Jag vet egentligen inte vad jag hade föreställt mig när jag beställde "grilled sardines", tänkte nog mest riktningen rökt makrill eller grillad fisk med sallad och gott grekiskt hemgjort bröd som tillbehör efter att ägarinnan sagt att det var det bästa huset kunde erbjuda som var färskt och hemlagat. Det var en gourmetmåltid jag föreställde mig att få serverat när vi satt på den lilla tavernan med turkosblå pinnstolar i skuggan medan det strömmade ut grekiska folkvisor genom tavernans högtalare.

När ägarinnan sedan kom in med ett gäng stekta HELA sardiner och en stor citron, sa nog hela mitt ansiktsuttryck allt - att jag var en aning skeptisk och grymt besviken.



Jag tittade längtansfullt över på makens fisk med tomatsås, som förövrigt smakade fantastiskt, och tittade än en gång på min egen tallrik medan ägarinnan proklamerade att det var bra för huden och kroppen att även äta fiskhuvudena (NO WAY!). De var nyfångade på morgonen och hon verkade nästan vilja sätta tänderna i dem själv.

Jag kände att jag fick dåligt samvete, som den svensk jag är, och tänkte att jag måste ju äta lite så att hon inte blir ledsen nu när hon har berättat hur fantastisk fisken är. Men det är svårt att äta något utan potatis, pasta eller sallad som kan dölja smaken av sardin och jag pressade citronen hårt medan jag petade i fisken och tvingade in små munfullar citrondränkt fisk, som förövrigt innehöll tusen ben. alltihop till makens gapskratt.

Jag skrattade inte och drömde om rökt makrill ...