Skål, pappa Åberg!

Vi är mitt i en Alfons-period just nu. Den enda sagan lille H vill höra innan han ska sova är Ajabaja, Alfons Åberg. Jag har försökt introducera alla möjliga sagofigurer, men då slutar det alltid med att jag får läsa två sagor. " Å så Ajabaja, mamma", säger han bestämt och vägrar lägga sig ner i sängen förrän han får sin vilja.

Så vi läser Ajabaja, slår med knytnäven på sänggaveln när Alfons spikar, ropar: "där är Pussel" när Alfons katt dyker upp på uppslaget och säger: "aj, aj, aj" när Alfons slår sig på tummen  .... och varje kväll ropar lille H "skål, se mamma pappa tini ... öl" Och mycket riktigt, Alfons pappa dricker öl och läser tidningen med pipan i munnen. Jag vet att många svenska föräldrar lurar sina barn att pappa Åberg dricker läsk eller saft. Men jag vill inte ljuga utan säger: " Ja titta, pappa Åberg dricker öl!"

Man kanske tycker att det är konstigt att en tvååring vet vad öl är och begeistrat ropar skål, men det är inget märkvärdigt här i Danmark. Här är öl och skålandet en stor del av kulturen, i alla samhällsklasser och traditioner. Hos de frikyrkliga, på gräddhyllan och på parkbänken utanför matbutiken.
Till och med i barnprogrammen som visas på public service-kanalen lär barnen sig skåla i banan eller hallonsaft. De fostras till att bli danskar. De fostras till det sociala livet som väntar dem.

Danskarna har inte censurerat vuxenlivet i barnlitteratur/barnprogram på samma sätt som svenskarna har gjort de senaste tio, kanske till och med 20, åren. Jag vet till exempel att när jag för några år sedan jobbade på ett danskt förlag som även gav ut böcker i Sverige, fick vi ofta höra från de svenska bokhandlarna att:
"Nej, den boken kan vi inte ta in, en pappa kan ju inte bada naken med sin son i badkaret."
"Det är ett vinglas på bordet på sida 14, det går inte, vad ska föräldrarna säga?"

Det är spännande det där, hur olika danskar och svenskar tänker, vad man tycker ska censureras och vad man förfäras över.

Och just Alfons Åberg är ju en kvarleva från en tid när svenskarna inte var lika politiskt korrekta som de är idag, där revolt gick före det fina och oskyldiga. Där konstnärlig frihet, provokation och yttrandefrihet var något man eftersträvade i allt, även i barnlitteraturen.

Man kan ju tycka vad man vill om det, men frågan är om de danska barnen inte blir bättre rustade för framtiden och har lättare att förstå vuxenlivet - på gott och ont - när det inte kommer som en chock att pappa Åberg dricker öl och inte läsk.