Hipster-servitörer och konstiga smaksammansättningar

Det är inte ofta jag och maken har en utekväll på tumanhand nuförtiden. Det blir liksom aldrig av, och livet rusar på i rekordfart. Det är också ofta ett stort pussel som ska gå upp i en högre enhet med barnflicka och koordinering hit och dit. Men i lördags hade vi bröllopsdag och det skulle ju såklart firas. Vår "barnflicka", grannens tonårsson och en av lille H:s stora idoler, hade lovat att passa honom medan vi åt middag och gick på bio.

Vi hade beställt bord på restaurang Haervaerk, ett hak för de trendiga och restaurangen är dessutom nämnd i Michelin-guiden, dock utan stjärna än så länge.

De byter menyn hela tiden och sätter ihop en meny efter årstidens och marknadens utbud.

Restaurangen känns ganska hipster-aktig och restaurangen hade lika gärna kunnat ligga på Söder i Stockholm som på Frederiksbjerg i Århus. Det var bara manliga servitörer i rutiga skjortor, manchesterbyxor och skinnförkläden som serverade.

Vi fick ett bord precis vid köket och därinne sprang kockarna runt med skjorta och fluga och allt kändes lite teatralt.

Första rätten var någon form av smörkokt rödbetscarpaccio med syltade rödbetor med lite hasselnötter på toppen. Hur nyttigt det än är med rödbeta, så kan det bli för mycket rödbeta, och min stackars make som inte är så förtjust i rödbeta var glad för att det fanns hasselnötter att tugga på för att stilla hungern.

Rätt nummer två var mer imponerande, helstekt fisk med hemgjord hollandaise och egenodlad råmarinerad kål. Den kommer säkerligen från någon urban-odling de har på bakgården, eller något.

Sedan kom det in en liten tallrik med pasta och getbacon. Jag brukar gilla get, kanske mest getost egentligen, trots den starka smaken, men getbacon smakade lite väl mycket get. Och maken, som inte alltid har pokerface grimaserade högt och ljudligt. :-)

Huvudrätten kändes också väldigt konstig, en bit lamm och friterade räkor - det var allt på tallriken. Det kändes lite som om Färöarna hade krockat med China Town. Var för sig goda, men tillsammans lika katastrofalt som en svår trafikolycka.

När sedan desserten kom in och smakade lite väl mycket jordärtskocka konstaterade vi att mat kan bli lite för experimenterande, turligt nog smakade dessertvinet, en god sherry, helt fantastiskt.

Å andra sidan var det första gången på länge som jag åt varm mat utan att någon torkade av tomatkladdiga händer i ens ärm eller provade att klättra över i ens knä. Trots att maten inte helt levde upp till förväntningarna (jag och maken är mycket intresserade av mat och säkert mer kräsna än andra) så var det fantastiskt att njuta en femrätters middag i lugn och ro, bara vi två.

Och nog var vi så där lagom mätta efter middagen och kunde bege oss mot biografen och årets kanske sämsta film, Fast and Furious 7. Det hjälper inte hur många muskler Vin Diesel än har, fast&f har nog gjort sitt efter sju filmer. Hade vi varit hemma hade vi stängt av den och gått och lagt oss, men vi njöt de sista timmarna ensamma utan barn, kramade varandras händer och njöt av att bara vara vi två där i biomörkret.