En tankeställare

Jag satt och pratade med en utpräglad akademiker, en lingvist, i fredags. En sådan där som kan lära sig ett språk bara genom att titta i en ordbok, lägga ihop ett och ett och sedan tala flytande och grammatiskt korrekt. Hon talade mer än fem språk flytande och kunde ströfraser på desto fler språk. Jag kan inte låta bli att fascineras. Tänk om man hade den förmågan. Hur är det ens möjligt att lära och hålla isär så många språk?

Under samtalets gång kom vi in på varför jag själv inte kan svälja de danska ändelserna och uttala orden på riktig "grötig"danska och varför det bara blir till "bornholmska" när jag väl försöker mig på uttalet. För visst borde mitt danska uttal vara bättre efter så här många år i landet. Varför envisas jag till leda med min svenska accent?

Hennes teori var att det handlade om rädslan över att förlora identiteten som svensk och att det egentligen inte handlade om om jag kan uttala danskan eller inte. Det borde inte vara några problem att lära sig det danska uttalet, och framförallt inte efter så många år i landet.

Först blev jag lite förnärmad, som alltid när jag får den kommentaren kastad i ansiktet, men ju mer jag tänker över det så har hon ju fullkomligt rätt. Jag är rädd för att jag ska bli mer dansk än svensk och innerst inne vill jag inte låta dansk. Det är nog egentligen min största skräck, att någon skulle tro att jag var dansk istället för svensk.

Även om det är svårt att vara objektiv när det gäller sig själv, kan jag redan se kulturella företeelser som berättar att min tankegång och inställning till livet är mer dansk än svensk efter tio år i det här landet. Vad blir det då inte om jag talar flytande "jyska"?

Därför håller jag krampaktig tag i de delar av mig som fortfarande är svenska och envisas med min svenska accent, min löksås till fläsket, smörkniven i smörbyttan och äta sirapslimpa med dansk leverpastej (såklart i en barnslig protest mot rågbrödet) och att sucka högljutt och himla med ögonen när danskarna alltid förespråkar rätten att säga precis vad de tycker och tänker, utan finkänslighet eller att tänka på andra.

Den där lilla delen av mig som aldrig blir fullt integrerad i Danmark, som berättar något om mitt förflutna och vem jag är, den får danskarna aldrig! Den är inte till salu, inte för allt smör i Småland.