Salta vindar och sommarstughäng

Det bästa med att Danmark är så litet som det är, är att man kan korsa landet kors och tvärs på bara några timmar. Därför packade vi bilen och tog en spontanutflykt ner till Römö, vid dansk-tyska gränsen, för att besöka vänner vi inte sett på ett halvår vars familj har sommarstuga mitt på ön, som förövrigt är en nationalpark.

Efter en härlig fisk- och skaldjurslunch á la dansk stil med remouladsås och rågbröd bar det av med bilen ner på stranden och vi körde nästan ända fram till vattenkanten. Och gick bokstavligt talat direkt från bilen och ner i vattnet. Stränderna på Römö är flera kilometer långa och minst 1 km breda och här är det tillåtet att köra på stranden, så länge man håller sig till hastighetsbegränsingen på 30 km/h.



Efter ett något kylslaget dopp åkte vi sedan ner på hamnen, tittade på båtarna och åt mjukglass.

... och våtservetterna låg redo på bordet för en mjukglassinsmord tvååring.

Vi åkte sedan tillbaka till stugan, hängde på det stora trädäcket, njöt solen och varandras sällskap och tittade på när barnen lekte stillsamma lekar ...

... och åkte cykel och sprang så fort benen bar, runt huset.

Efter att ha frossat i grillat kött och klyftpotatis trollade mannen i huset fram en dessert som säkerligen skulle få de flesta viktväktare och hälsogurus att svimma.

Fløderand, det är något danskt påfund, liknar kanske mest den italienska pannacottan men känns mycket flötigare, med bär och marshmallows.

Proppmätta och med sand över hela kroppen och vindblåst hår bar det hemåt Århus vid åtta-tiden på kvällen och lille H somnade i sin barnstol redan innan vi kommit ut på öns huvudled.