Konsten att packa ...

I morgon bär det av till Svea rike och därför går tvättmaskinen på högvarv. Jag och lille H ska ha lite egentid hos mormor och morfar medan pappa P och katten Gucci ska få mysa här hemma. Men det är alltid lika svårt att packa. Jag packar alltid på samma sätt, vare sig vi ska till Moçambique, Vietnam eller Sverige. Jag tror inte det finns något som helst på platsen vi ska till och i mitt packstressande fungerar inte min hjärna helt optimalt och jag är övertygad om att jag behöver ta med mig precis allt.

När jag idag var på väg att lägga ner vattenkokaren bland stövlar, skor och T-shirts i mängder, fick jag slå mig själv hårt i huvudet. Det är ju inte ett u-land jag ska till, det finns både vattenkokare och tvättmaskin hos mormor, men den där packrutinen sitter liksom i ryggmärgen, att man ska vara beredd på allt när man till exempel är på väg till den afrikanska bushen. Nog för att det finns stora myggor av malariamygg-storlek i Närke, men jag tror vi överlever utan surviving kit. :-)

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och börja om, lite mer rationellt den här gången och fråga mig själv: är det nödvändigt att ta med x och y. Skulle jag bli i tvivel har jag en skeptisk kattdam att fråga till råds.