Smartare än man tror ...

Helt plötsligt blir det alldeles tyst, så där farligt tyst och man vet att något är i görningen. Jag slutar skiva banan till lille Hs frukt-mellanmål och går på jakt genom huset. Vad kan han ha hittat på den här gången?

Det första jag ser när jag kommer ut i grovköket är frysskåpet som står på vid gavel och ett isglass-paket som sticker halvvägs upp ur en av lådorna. En bit därifrån ligger papperet nonchalant slängt över makens finskor. Det sista jag hittar är lille H som glatt leker med bilar i sitt rum med en isglass i ena handen och en polisbil i den andra. Lyckligast på jorden ler han så att alla 12 tänder syns och säger: mmm! medan han slickar på glassen.

Jag börjar tänka efter. När tog jag glass ur frysen senast och hur i all världen kan han komma ihåg att de finns just där. Kommer på att det säkert var i lördags när det var så där varmt och kvavt och åskan hängde i luften. Hur kommer det säg att han har väntat i så många dagar innan han slog till. Ganska smart drag egentligen, att slå till när mamma minst anar det.

Jag inser att man nog inte ska undervärdera en liten 17-månaders hjärna. Varje dag förundras jag över hur mycket han förstår, hur listig han är och vad han kan.

Nästa uppgift på makens jobblista blir att bebis-säkra frysen och jag som trodde att vi bebis-säkrat allt vad som bebis-säkras kan i hela huset. Tji fick jag.