Årets första dopp

Jag har alltid varit fascinerad av havet och kan nästan få en obotlig längtan till klippor, vågor och oändliga havsvidder. Nu för tiden är jag så bortskämd att havet bara är 9 km bort och så snart jag får havsabstinens är det bara att sätta sig på cykeln eller i bilen och dra iväg. Det är ingen utflykt som måste planeras så långt i förväg. Därför känns det inte längre lika exotiskt som jag minns mina barndomssomrar vid Getterön i Varberg, när man åkte i flera timmar från inlandet till havet och det var en av sommarens höjdpunkter.

Idag har jag samma känsla som att åka till havet, när vi åker inåt i landet. I Skanderborg med omnejd ligger flera större och mindre sjöar och området för tankarna till Sverige. Mitt i Skanderborg, som ligger ca 3 mil in i landet från Århus, ligger en sjö. En barnvänlig sjö som på sina ställen är väldigt långgrund. Igår var det så kvavt att kläderna klibbade fast på kroppen, trots att det var delvis sol, delvist mulet, därför bestämde vi oss för att bada.

Eller ja, inte jag, jag är världens största badkruka och badar bara om det är så varmt att jag inte kan stå ut med värmen, men maken och lille H plaskade för fullt i vattnet.

Även om lille H är precis som mor sin och blir synnerligen förolämpad om någon, läs: min käre make, skvätter vatten på honom.

Maken påstår att jag också putar med läppen när jag är sur, men det tror jag inte stämmer ... för jag är aldrig sur. 

;-)