Skål, pappa Åberg!

Vi är mitt i en Alfons-period just nu. Den enda sagan lille H vill höra innan han ska sova är Ajabaja, Alfons Åberg. Jag har försökt introducera alla möjliga sagofigurer, men då slutar det alltid med att jag får läsa två sagor. " Å så Ajabaja, mamma", säger han bestämt och vägrar lägga sig ner i sängen förrän han får sin vilja.

Så vi läser Ajabaja, slår med knytnäven på sänggaveln när Alfons spikar, ropar: "där är Pussel" när Alfons katt dyker upp på uppslaget och säger: "aj, aj, aj" när Alfons slår sig på tummen  .... och varje kväll ropar lille H "skål, se mamma pappa tini ... öl" Och mycket riktigt, Alfons pappa dricker öl och läser tidningen med pipan i munnen. Jag vet att många svenska föräldrar lurar sina barn att pappa Åberg dricker läsk eller saft. Men jag vill inte ljuga utan säger: " Ja titta, pappa Åberg dricker öl!"

Man kanske tycker att det är konstigt att en tvååring vet vad öl är och begeistrat ropar skål, men det är inget märkvärdigt här i Danmark. Här är öl och skålandet en stor del av kulturen, i alla samhällsklasser och traditioner. Hos de frikyrkliga, på gräddhyllan och på parkbänken utanför matbutiken.
Till och med i barnprogrammen som visas på public service-kanalen lär barnen sig skåla i banan eller hallonsaft. De fostras till att bli danskar. De fostras till det sociala livet som väntar dem.

Danskarna har inte censurerat vuxenlivet i barnlitteratur/barnprogram på samma sätt som svenskarna har gjort de senaste tio, kanske till och med 20, åren. Jag vet till exempel att när jag för några år sedan jobbade på ett danskt förlag som även gav ut böcker i Sverige, fick vi ofta höra från de svenska bokhandlarna att:
"Nej, den boken kan vi inte ta in, en pappa kan ju inte bada naken med sin son i badkaret."
"Det är ett vinglas på bordet på sida 14, det går inte, vad ska föräldrarna säga?"

Det är spännande det där, hur olika danskar och svenskar tänker, vad man tycker ska censureras och vad man förfäras över.

Och just Alfons Åberg är ju en kvarleva från en tid när svenskarna inte var lika politiskt korrekta som de är idag, där revolt gick före det fina och oskyldiga. Där konstnärlig frihet, provokation och yttrandefrihet var något man eftersträvade i allt, även i barnlitteraturen.

Man kan ju tycka vad man vill om det, men frågan är om de danska barnen inte blir bättre rustade för framtiden och har lättare att förstå vuxenlivet - på gott och ont - när det inte kommer som en chock att pappa Åberg dricker öl och inte läsk.

Hipster-servitörer och konstiga smaksammansättningar

Det är inte ofta jag och maken har en utekväll på tumanhand nuförtiden. Det blir liksom aldrig av, och livet rusar på i rekordfart. Det är också ofta ett stort pussel som ska gå upp i en högre enhet med barnflicka och koordinering hit och dit. Men i lördags hade vi bröllopsdag och det skulle ju såklart firas. Vår "barnflicka", grannens tonårsson och en av lille H:s stora idoler, hade lovat att passa honom medan vi åt middag och gick på bio.

Vi hade beställt bord på restaurang Haervaerk, ett hak för de trendiga och restaurangen är dessutom nämnd i Michelin-guiden, dock utan stjärna än så länge.

De byter menyn hela tiden och sätter ihop en meny efter årstidens och marknadens utbud.

Restaurangen känns ganska hipster-aktig och restaurangen hade lika gärna kunnat ligga på Söder i Stockholm som på Frederiksbjerg i Århus. Det var bara manliga servitörer i rutiga skjortor, manchesterbyxor och skinnförkläden som serverade.

Vi fick ett bord precis vid köket och därinne sprang kockarna runt med skjorta och fluga och allt kändes lite teatralt.

Första rätten var någon form av smörkokt rödbetscarpaccio med syltade rödbetor med lite hasselnötter på toppen. Hur nyttigt det än är med rödbeta, så kan det bli för mycket rödbeta, och min stackars make som inte är så förtjust i rödbeta var glad för att det fanns hasselnötter att tugga på för att stilla hungern.

Rätt nummer två var mer imponerande, helstekt fisk med hemgjord hollandaise och egenodlad råmarinerad kål. Den kommer säkerligen från någon urban-odling de har på bakgården, eller något.

Sedan kom det in en liten tallrik med pasta och getbacon. Jag brukar gilla get, kanske mest getost egentligen, trots den starka smaken, men getbacon smakade lite väl mycket get. Och maken, som inte alltid har pokerface grimaserade högt och ljudligt. :-)

Huvudrätten kändes också väldigt konstig, en bit lamm och friterade räkor - det var allt på tallriken. Det kändes lite som om Färöarna hade krockat med China Town. Var för sig goda, men tillsammans lika katastrofalt som en svår trafikolycka.

När sedan desserten kom in och smakade lite väl mycket jordärtskocka konstaterade vi att mat kan bli lite för experimenterande, turligt nog smakade dessertvinet, en god sherry, helt fantastiskt.

Å andra sidan var det första gången på länge som jag åt varm mat utan att någon torkade av tomatkladdiga händer i ens ärm eller provade att klättra över i ens knä. Trots att maten inte helt levde upp till förväntningarna (jag och maken är mycket intresserade av mat och säkert mer kräsna än andra) så var det fantastiskt att njuta en femrätters middag i lugn och ro, bara vi två.

Och nog var vi så där lagom mätta efter middagen och kunde bege oss mot biografen och årets kanske sämsta film, Fast and Furious 7. Det hjälper inte hur många muskler Vin Diesel än har, fast&f har nog gjort sitt efter sju filmer. Hade vi varit hemma hade vi stängt av den och gått och lagt oss, men vi njöt de sista timmarna ensamma utan barn, kramade varandras händer och njöt av att bara vara vi två där i biomörkret.

Påskutflykt

Igår var det, precis som hela påsken, kanonfint väder. Vi bestämde därför att tillsammans med våra kära grannar, som vi umgås mycket med, att åka på en lite utflykt över dagen. Vi började dagen i en modellpark med små lilleputtetåg ett par mil nordöst om Århus.



Lille H var eld och lågor och ropade: "Mamma, mamma, se tåg! Hurra!" Även om pappa inte var lika begeistrad över att försöka få plats med sina långa ben i barntåget som tuffade långsamt fram.

När man sedan får chansen att åka tåg helt själv med största idolen och bästa kompisen, den snart femårige M, då är lyckan total. Och de kunde knappt vänta på att konduktören skulle komma och klippa biljetten så att de kunde komma iväg.

Efter ett par åk, som säkerligen hade kunnat fortsätta i flera timmar, styrde vi bilen mot Lögten, en liten ort precis vid havet.

Där sprang de små ikapp på stranden, plockade snäckor och busade.

Sedan gick vi in i Gl Lögten strandkro, som låg precis vid stranden och intog en fantastisk lunchtallrik.

En fin avslutning på en helt fantastisk påskhelg!

Skärtorsdagen i bilder

Somliga for till Blåkulla igår, vi packade bilen och begav oss ut i det blå. Första stoppet var Ris skov, som ligger ett stenkast från Århus C och den gamla träbåtshamnen.

Hela bokskogen doftade ramslök.

Och vi sprang så fort benen bar över stock och sten ...

Och efter en lång bilresa genom ett vackert landskap längs havet hamnade vi på Mols och råkade hamna mitt i ett orienteringslopp i den annars lugna Nationalparken Mols Bjerge. Efter att ha sicksackat med bilen på smala grusvägar mellan orienterare och publik och fått syn på den ena orienteringsskärmen efter den andra var vi vrålhungriga.

Det blev en dansk klassiker,stjerneskud, på Molskroens strandhotel innan det bar av hemåt igen.